Bakgrund
TERA-viruset, som från början var ämnat att hjälpa människokroppen att återhämta sig ifrån aggressiv cancer-behandling, fick sitt utbrott februari 2068 och utgick ifrån den militära forskningsanstalten RicoFactor placerad i Wien. Inom 48 timmar hade viruset spritt sig utanför landets gränser, vilket gjorde det svårt för regeringar att komma till en enad sammanfattning om hur smittan skulle hämmas. Politik och debatt var det som i slutändan fick Europa på fall, då man endast kom fram til ett beslut långt efter det att situationen man debatterade om eskalerat långt utanför budgeten.
Idag är smittan långt ifrån global, men är inte heller besegrad. Många områden runt om i Europa är fortfarande klassade som Qzoner och vissa t.om som TERA-zoner. Det är många år sedan hjordar utav infekterade rapporterats, och människors (både “strandade” och “registrerade”) rädsla för infekterade har hämmats betydligt.
Att bekämpa de infekterade
Bosättningarna har efter erfarenhet framtagit ett försvarssystem för att hålla infekterade utanför gränserna. Stora lampor belyser bosättningarna som bevakas av beväpnade vakter som tar hand om de få infekterade som trots det obehagliga ljuset rör sig mot boplatsen. Men om inte byns kraftkälla dagligen fylls på utav nyladdade batterier så dör elsystemen och lamporna slocknar. Vid detta tillfälle så går ett högljutt larm över bosättningen som förklarar att byn nu står oskyddad mot infekterade. I dessa fall kan även den minst erfarne av bybor behöva försvara sig och sin egendom mot annalkande fiender. De flesta infekterade saktas ned utav både skott och närstridsvapen, samt förvirras av starkt ljus, men exakt hur mycket som krävs för att sänka dem till marken är olika från fall till fall. Det enda faktum som är klart för alla är att om de nedgjorda, infekterade kropparna inte förs bort ifrån bosättningens område så kommer dem tillslut att börja verka igen. Därför är det viktigt att man snabbt och effektivt forslar bort kropparna från området till utsatt plats och ”bränner dem”.
Detta är lika mycket för att ge de infekterade spelarna en chans att avlägsna sig ifrån platsen efter anfallet som det är av IN-GAME anledningar.
Övriga regler:
Att springa i Stråssas byggnader kan vara väldigt effektfullt och spännande, men det kan också vara oerhört riskfyllt. På många ställen ligger fortfarande krossat glas, gamla metallskärvor och trasiga möbler. Det finns smala trappor och djupa hål, så för att minimera springandet i obehärskad panik hos deltagare så kommer de infekterade ENDAST att gå när de vistas inomhus.
Väl utomhus är det upp till var och en av de infekterade att själva välja sin hastighet, som kan vara allt ifrån i armarna släpandes på marken till full sprint mot sina offer.