När man ser bakåt på den goda tiden före den stora ekonomiska kolappsen 2026 och krigen som startade strax efter kan man inte förstå hur naiva vi var. Gränser var något som inte ens bevakades av tullen och i det fria Europa kunde alla medborgare flytta fritt. Men det är historia nu efter att både vädrets och det politiska klimatet förändrades drastiskt 2032. Hungersnöd och kravaller var vardag, det gick gradvis och man kan nog säga att vi vande oss med de allt grymmare rapporterna. Extrema politiska grupperingar krävde att länderna i norr skulle dela med sig av rent vatten och gröda, men hade de inte alltid det? Något gränsförsvar var inte något som behövdes och det var över 30 år sedan de flesta länderna avskaffat allmän värnplikt, inklusive Sverige.
I dag ser det mycket annorlunda ut. Det hände till slut det många varnat för. Invasionen kom kanske inte som väntat från den fruktade ryssen men från Tyskland och delar av forna öst och södra europa där läget blivit akut. Inte som en regelrätt attack utan först i flyktingströmmar och sedan när kaoset i de massiva lägren var total kom trupperna, inbjudna av Sverige. NATO var sedan länge splittrat och den enda enighet som fanns var de gamla broders banden i Atlantpakten samt delar av Skandinavien som hade olja att bidra med. Öst staterna hade en gemensam nämnare som band dem samman fattigdom och desperation.
2035 var i praktiken södra Sverige och delar av kusten i Norrland ett enda flyktingläger. Vi kan nog säga att första tecknet var när man utan Sveriges påverkan eller möjlighet att påverka bildade lokal statsstyrningen i sina regioner. En deklaration om att det inte skulle tolereras skickades från Sveriges regering, svaret kom snart men inte skriftligen. Ytterligare utländsk trupp skickade över stora bält 
bron och nya gränserna mot Sverige stängdes. I norr landsteg Ryska förband för att ”skydda” sina forna medborgare. Enda starka reaktionen som kom var från forna NATO. Många gånger har det diskuterats om Sverige redan tidigare haft hemliga förhandlingar med USA och västblocket. Men i praktiken spelade det ingen roll. Ordväxlingen mellan Västblocket och Östblocket som de nu kallades var hård. Länge hade avundsjukan på USA:s relativa rikedom och bidragande hjälp till ett fåtal länder i Europa pyrt. Det verkade nu som att Sverige skulle bli den plats där elden skulle startade.
Sverige mobiliserade sakta och ”vänligt” sinnade förband började rulla in från Norge. Men innan vi fått upp en enda brigad, brann spelbordet.
Året är nu 2037, katt och råtta leken kan alla nu. Sverige finns inte mer och de med makt är antingen Väst eller Öst blocket. De har fortfarande reguljära förband som strider och även om blicken ibland vänds åt andra oroshärdar i världen är striderna i Skandinavien en politikens och ärans fält, där ingen av sidorna vill förlora. Sveriges fria armé har dock inte gett upp, även om det främst handlar om gerilla attacker så finns en agenda och hopp om att någon gång skall inkräktarna kunna kastas ut från Svearike. På parollen kostar kriget mer än det är värt, kanske man kan få till fred och en chans att staten kan återuppstå ett nytt MODERLAND.